Handelskapitalismen

Handelskapitalismen

Ett annat namn för denna period är merkantilismen under 1300-talet till 1700-talet, och dess höjdpunkt kan sägas ligga mellan ca.1500-talet till 1700-talet. Den allt starkare statsmakten, på 1600- och 1700-talen, kom att leda till en ny syn på det ekonomiska livet. Hela rikets ekonomi kom mer eller mindre att ställas under statens kontroll. Handeln, framförallt utrikeshandeln, blev den del av ekonomin som kom att spela en framträdande roll i staternas ekonomiska politik.

Vad gav upphov till den utvecklade handeln från 12-1300-talen i Europa? Enligt Huberman växte handeln redan på 1100-talet, i och med korstågens inträde. Dessa gav handeln en viktig impuls, efterfrågan på varor ökade, bl.a varor från östern, dessutom inträffade en stark befolkningsökning i Europa efter 1000-talet och fler människor behövde fler varor (aa.,ss 28-29). North har en betoning på de institutionella faktorerna vid förklaringen till Europas ekonomiska tillväxt från 1300-talet och framåt. Facket, jordbrukspolitiken, kreditvästendet samt kommunikationer (infrastruktur) är exempel på sådan faktorer under olika historiska tidsskeden (North, s 216). Effektiv ekonomisk organisation sägs vara den primära orsaken till ekonomisk tillväxt (aa, s s 12). Äganderätten var viktig, dvs. individernas ekonomiska incitament (aa, s 19). Dobb ser skillnaden mellan feodalism och kapitalism i den process där producenterna skiljs från produktionsmedlen och blir fria lönearbetare och där ägandet av kapital och produktionsmedel koncentreras till en kapitalistklass, den ursprungliga ackumulationen med Marx´ord. Dvs. en analys av klassförhållandenas utveckling och dessas förändring sker genom det gamla produktionssättets ineffektivitet: den styrande klassens allt större räntebehov kunde ej uppfyllas, produktivkrafterna kunde ej svara upp mot dessa ökade krav under givna produktionsförhållanden (Brenner, ss 10-11). Detta ledde bl.a till ändrade anställningsformer för bönderna och därmed till mer lönearbetare.

Redan på 1200-talet e.kr fanns en internationell handel och ett internationellt penningväsen, det byggde på det utvecklade kreditsystemet med centrum i Italien (Idé och samhälle, s 176).

Den stora handelsvägen i Europa bestod av salt, kläde, järn och spannmål från norr och kryddor, siden och lyxvaror från södern. Det var varor från främre Asien och från Kina och Indien som skeppades till hamnarna i Italien under 12-1300-talen.

De mest industrialiserade områdena under 1300-talet var Flandern och Norditalien. Det viktiga var den höga jordbruksproduktivitet som rådde i dessa två områden, detta ledde i sin tur till en ökad befolkning och en högre arbetskraftsreserv. Klädesmanufakturerna (verkstäd-er, senare fabriker; för hantverk i stordrift) blev viktiga industrier i dessa områden och de tillväxte i omfattning och storlek under denna tiden. Köpmännen kontrollerade inköp och försäljning av dessa produkter, det var det sk. förlagssystemet (tillverkning av varor skedde i hemmen medan material och redskap tillhandahölls av köpmannen/förläggaren), som dominerade inom industrin (Lis & Soly, ss 39-40). Från 1400-talet skedde en förändring som innebar att kapitalisten ingrep i själva produktionsprocessen och flyttade ut tillverkningen på landsbygden, det sk. förlagssystemet (Rosén, s 20). Hantverkare och köpmän stred om makten över produktionsmedlen och vinsterna vilket bl.a under 1280-talet ledde till revolter på olika platser i Europa. Under 1300-talet fick hantverkarna mer inflytande. men för lönearbetarna var läget lika svårt som tidigare (aa., s 43).

Landsbygdsindustrins framväxt under denna tid innebar en proletarisering av stora delar av jordbruksbefolkningen. Speciellt när befolkningen ökade under 1500-talet, vilket sänkte lönerna. 1500-talet innebar ingen revolution inom ekonomin, det var verkstaden som förblev den typiska produktionsenheten. Produktiviteten kunde höjas endast genom arbetsdelning, ej genom några tekniska förbättringar (Lis & Soly, ss 98-99).

Länsherrarnas handlande i England under 15-1600-talen var en reaktion på prisrevolutionen och den ändrade och växande marknaden. Prisökningarna innebar sjunkande realinkomster för dem. De svarade genom att utöka inhängnadssystemet, främst gällande fårskötseln. Betesmarkernas areal utökades väsentligt beroende på att priset för ull blivit högt och det blev lönsamt att övergå från jordbruksnärning till fårskötsel i England. Utvecklingen med inhängnader innebar att avhysningarna av arrendatorer ökade, vilket gav ökad arbetslöshet (Huberman, s 101). Bönderna kunde gå till domstolen och kräva en process, men rätten gynnade de rika som kunde förhala och fördröja den juridiska processen vilket innebar att småbrukarna med ringa medel fick ge upp efter en tid. Det fanns andra sätt att få bort brukarna från jorden. Inhängnadssystemet krävde detta och ett sätt var att öka arrendeavgifterna och jordägarna använde detta, men det innebar att alltfler arbetslösa (aa., s 104).

Den feodala uppdelningen av jordegendomarna hade sin motsvarighet i städernas korporativa egendom, den feodala handelns organisation. Den stora konkurrensen om jobben skapade skråna med en hierarki liknande den som fanns på landsbygden med furstar, adel, präster och bönder. Skillnaden mellan industri och handel uppkom först under medeltiden då de olika städerna började utbyta kontakter med varandra (Marx, ss 143-144). Kapitalet i städerna var omedelbart bundet till ägarens bestämda arbete, det kunde inte skiljas från detta, därför var det ett korporativt kapital (aa., s 173).

Städerna ville bli rättsligt självständiga mot landsbygdens feodalherrar och adelsmän och lyckades efter långvariga svårigheter med detta. Alla borgarna i staden ville styra sig själva och en egen styrelse tillsattes genom valda rådmän och borgmästare. Genom privilegiebrev försökte de få dessa rättigheter utfärdade av fursten eller kungen (Historiens huvudlinjer 1, ss 27-28). Produktionens tillväxt är viktig för marknadens utveckling som i sin tur påverkat den industriella tillväxten. Småproduktion eller det hantverk gav grunden till städernas tillväxt. Städerna var ett viktigt incitament för den ekonomiska utveckling i västeuropa. Dobb menar att grosshandeln var det som gav den viktigaste impulsen eftersom det innebar en utvidning av marknaden utan tidigare omfattning, detta var den verkliga utgångspunkten för den kapitalistiska ackumulationen (aa., s 76). Industrikapitalet kunde tillväxa. Grunden för detta var masskonsumtionens uppkomst och en förutsättning för denna var lönearbetaren. De spänningar som uppkom mellan de nya produktionsförhållandena (bourgeoisin kontra arbetarklassen) och produktivkrafterna (ångkraften, mekaniseringen) kan ses som utlösande faktorer för förändringar i produktionssättet. Proletariatet, den billiga arbetskraften i stor skala som formeras över tiden, redan från 1500-talet, ger industrin mervärde och den industriella tillväxten skjuter fart. Den utveckling som kapitalismen dittills haft hade hämmats av arbetskraftsbrist, små marknader, skåväsendet, en dåligt utvecklad produktionsteknik och handelsmonopol. Upplösningen av de tidigare produktionsförhållandena inklusive den lokala marknaden sköt fart på de förändringar som kom under sen-medeltiden (aa, ss 154-156).

Borgarna i städerna drabbades också av den ekonomiska nedgången under 1300-talet, i Brügge blev det uppror riktat mot de rika i staden. Köpmannafamiljerna hade tillskansat sig själv makt, på bekostnad av stadens övriga befolkning. Man hade kunnat höja varupriserna utan att i motsvarande omfattning höja de fattiga hantverkarnas, vävarnas, spinnarnas och valkarnas löner. Upproret slog ner efter ett tag, men liknande uppror förekom också i Paris och Florens vilket kan ses som ett uttryck för det vanliga folkets missnöjet under denna tid. Handeln blev dock aldrig hotad under denna tid, utan Hansans och de italienska städernas verksamhet fortsatte som tidigare. Handeln hade tagit fart och stoppades ej av den allmänna ekonomiska nedgången i början på 1300-talet (Historiens huvudlinjer 1, ss 33-34).

Städernas framväxt som ekonomiska centra framförallt från 1300-talet innebar att

hantverksnäringen ökade pga den ökade efterfrågan på olika varor som tyger, redskap osv.., från städernas befolkning. Det uppträdde en egentlig handel, ej som tidigare en egen hantverksproduktion enbart. Det var handelns ökande omfattning som gav upphov till städernas ytterligare tillväxt och därmed till de ökade arbetstillfällena, eftersom det bildades en efterfrågan på produkter i de nya städerna över tiden (Huberman, s 35).

Medelklassen i städerna (köpmännen/borgarna) ville ha beskydd från furstarnas och feodalherrarnas pålagor, detta gav upphov till utvecklandet av en nationalstat och en kung på 1300-1400-talen (aa., s 73).

En central auktoritet behövdes och centralmakten insåg att deras makt berodde på deras finanser, därför uppmuntrade man handel och hantverk, enhetliga lagar och regler som underlättade den ekonomiska utvecklingen (aa., ss 76-78). Den romerska lagen som var mer handelsinriktad jämfört med den kristna läran. Samtidigt bröt medelklassens kamp mot kyrkan ner den feodala strukturen i samhället alltmer under 1500-talet (aa., s 82).

Mellan 1450-1500 steg befolkningsmängden åter i Europa vilket gav en expansion inom jordbruket med nyodlingar och ökad handel. Kapitalistiska organisationsformer uppkom samt en framväxande världshandel började skönjas. Efterfrågan steg på tillverkade varor vilket ökade marknaden. En ökad urbanisering skedde åren 1450 till 1500 (aa., s 87). "Det långa 1500-talet" var 100 år av ekonomisk expansion, men för bönderna färvärrades den socioekonomiska situationen under samma tid, bl.a i Frankrike (aa., s 93). I England infördes stora "farms" av godsägarna, dvs. inhängnadsrörelsen sköt fart i landet vilket gav mer betesmarker och mer arbetslöshet (aa., ss 91-94).

Gruvhanteringen upplevde en allmän högkonjunktur under 1400-talets slut och i början av 1500-talet i Europa, en rad tekniska uppfinningar gjordes och hade en stimulerande effekt på näringslivets utveckling. Hit hör t.ex krutet, urfjädern, svarven, olika vinschar och pumpanordningar. Nya rika gruvor hittades bl.a i Böhmen, Ungern och i Österrike. Arbetstillfällena steg liksom produktionen, under denna tid i Europa. Man började framställa färdiga varor i större omfattning (även om det inte var frågan om industriell produktion eller massproduktion som på 1800-talet), genom förlagssystemet där tillverkningen av varor skedde i hemmen medan material och redskap tillhandahölls av en kapitalstark förläggare (Historiens huvudlinjer 1, ss 125-127).

1500-talet var handelskapitalismens seger (Lis & Soly, s 25). Det var de tekniska förbättringarna, t.ex inom gruvindustrin som gav handelskapitalismen (dvs. köpmännen med sitt kapital) mer inflytande över produktionens organisation (aa., s 102). Dobb har en liknande uppfattning: de ändrade produktionsförhållandena ökade reservarmén under 1500-talet i England, Tyskland och Frankrike. Fler fattiga gav en ökning i antalet lönearbetare och i själva det kapitalistiska systemet, inte bara tekniken i sig (aa., s 184 ff.).

Under merkantilismen med de ökande penningtransaktionerna och ett större ädelmetallinflöde från kolonierna, kunde pengarna spela rollen av olja i det ekonomiska maskineriet på så sätt att de underlättade varuutbytet och stimulerade produktionen. Transaktioner som skedde snabbare innebar att efterfrågan på varor kunde ökas, allt enligt teorin för pengars omloppshastighet. Detta innebar stigande priser och stimulerad produktion och distribution.

1500 och 1600-talen såg en prisrevolution tack vare det stora metallinflödet från de spanska kolonierna i Amerika. Det gav till resultat bl.a att lönearbetare drabbades pga löneefter-släpning, dvs. deras reallöner sjönk drastiskt, medan finansmannaklassens makt ökades. De fick allt större politisk makt. Huset Fugger är ett exempel på detta under 1500-talet i Europa. Deras makt var mångdubbelt större än t.ex huset Medici hade innehaft under 1300-talet i Italien (Huberman, ss 95-99).

Merkantilismen under 1500-1600-talen innebar också ett samlande av pengar på hög (bullionism) samt idén att den positiva handelsbalansen var essentiell för en nations rikedom. Staten ansåg att man skulle satsa på industrin och industriprodukter före jordbruksprodukter. Detta pga att de förstnämnda ansågs som mer värdefulla än de sistnämnda (Lis & Soly, s 116). Staten agerade som aktiv beskyddare av den inhemska industrin genom subsidier och skyddstullar och även handeln fick stöd och beskydd (aa., s 123). Det man ej förstod under denna tid var dock att pengar bara genom att lånas ut eller förvandlas till varor kan vara produktiva i egentlig mening, samt att ett handelsutbyte inte måste gynna den ena parten ensidigt bara, eller att import skulle vara skadligt för ett lands rikedomar (Idé och samhälle, s 213).

Det var förskjutningar i den ekonomiska maktbalansen med ökad handel och ändrade klasssammansättningar som förebådade alla dessa förändringar. Sjövägen till Indien via Afrika under 1500-talet var ett exempel på handelskapitalismens utökning. De nya vägarna till Amerika likaså, sammantaget gav det en expansion av det västeuropeiska ekonomiska livet (Huberman, s 88). Det innebar en marknadsutvidgning, ökad handel, ökad tillväxt och världscentra som Amsterdam, som blev ett handels- och finanscentra. Det blev billigare att köpa in kryddor och sjötransporterna blev allt billigare jämfört med de omständiga landtransporterna. Nya varor som tobak och bomull infördes till Europa från Amerika, sockerrör kom från Asien. Det viktigaste som levererades var emellertid guld och silver från Amerika, detta ledde till en stor prisstergring under den stora prisrevolutionen sekel på 1600-talet. Efterfrågan blev större än tillgången på olika varor under denna perioden i Europa. I början av 1600-talet var priserna i genomsnitt tre gånger så höga jämfört med prisläget år 1500. Detta berodde bl.a på inflationen men också på faktorer som myntförsämring, billigare krediter samt på en allmän konjunkturuppgång i Europa under 1600-talet (Historiens huvudlinjer 1, ss 123-124).

Statsfinanserna hos de tre stormakterna Frankrike, Spanien och England var dåliga under 1570-talet. Man var nära en statskonkurs, mycket beroende på de dyra omkostnaderna med att hålla soldater och kostnaderna till alla krigen. Däremot var själva ländernas ekonomi i god balans (Historiens huvudlinjer 1, s 147), , det var en ökad hantverksindustri, fjärrhandel och jordbruksproduktion som gjorde att länderna var rika vid denna tidpunkt.

Den kommersiella revolutionen under 1500-talet var en föregångare till 1600-talets borgerliga revolution och 1700-talets industriella revolution. 1500-1600-talen såg aktiebolag uppstå, och handelskompanier med handelsmonopol genom statliga privilegier (Huberman., s 90).

När de feodala produktionsförhållandena (juridiska, politiska faktorer och det dominerande tänkandet) hindrade produktivkrafterna från att utvecklas, föddes den borgerliga revolutionen i England på 1600-talet (Andersen & Kaspersen, s 35). Spänningarna mellan feodalismens institutioner och städerna blev till slut för stora vilket gav upphov till ändrade samhällsför-hållanden även om övergången till ett nytt produktionssystem ej skedde omedelbart, utan efter flera århundraden. Hansan ("sammanslutning" eller "bolag"), vilket var en organisation av många gillen och en monopolliknande organisation, är ett exempel på den fortsatta expansionen och förändringen av skydd mot feodalherrarnas styrelse. Man ville i städerna även äga den egna jorden som säkerhet eller inteckning (kredit) vid affärer och man ville ha egna domstolar och inte feodalherrarnas (Rosen ss 36-39). Den privata äganderätten är en viktig drivande faktor bakom förändringen. En övergång från feodalismen till kapitalismen sker inte enbart av de nya produktivkrafterna, utan också av att en revolutionär klass (bourgeoisin), uppkommer under handelskapitalismens tidevarv (Huberman, ss 199-200).

En förklaring kring handelskapitalismens utveckling och den ekonomiska tillväxten inom den "nya ekonomiska historien" (New Economic History) ligger i begreppet egendom: ägande-rättsförhållandena under 1600-talet i England och andra europeiska länder var av fundamental betydelse för att den ekonomiska utvecklingen skulle skjuta fart i landet, alltså över 100 år tidigare än den sk. industriella revolutionen satte fart i England (Lepage, ss 137-148).

Spanska Nederländernas uppsving under 1600-talet befästes i och med westfaliska freden 1648, då provinserna blev fria och en republik bildades, vilken blev europas ledande sjömakt. Det ledande samhällsskiktet bestod av förmögna köpmän (Idé och samhälle, ss 184-185).

Det var i Nederländerna som den moderna företeelsen tillväxt började framträda. För första gången blev ett land i stånd att uppnå en stigande levnadsstandard åt en växande befolkning och detta ett århundrade före den industriella revolutionen. Orsaken till detta menar Lepage, som citerar North, var att institutioner och äganderättsbestämmelser gav ett effektivt utnyttjande av samhällets resurser. Med andra ord var tillväxtens historia inte den teknologiska utvecklingens historia, utan rättsväsendets, när det uppfattas som en teknik för organisation av mänskliga, ekonomiska eller sociala samband. Lepage menar att tillväxten är oupplösligt förenad med vårt moderna äganderättssystem och med det kapitalistiska systemet (aa., ss 85-86). Nederländerna hade blivit Europas ledande handelsnation under 1600-talet främst genom sillfisket i Nordsjön och genom sin dominans i den inomeuropeiska sjöfarten. Med större fartyg och lägre frakttaxor konkurrerade de ut andra sjöfartsnationer. Mest betydde handeln på Östersjöländerna för landets stora inkomster. Kolonialhandeln var också viktig där ostindiska kompaniet kan ses som en representant på handelns betydelse och monopolets. Företaget hade fått monopol (av staten) på all holländsk skeppsfart och handel på Asien (Rosén, ss 119-120).

Man kan även se att äganderätten var ojämnt fördelad: I England innebar revolutionen 1640- 88, att förändrade ekonomiska rättigheter uppstod: privategendomen stärktes, men inte böndernas egendomsrättigheter, enclosures eller inhägnader ökade i antal på bekostnad av de små svagare brukarna (Bladh, ss 82-83). Detta var ett viktigt skäl till den ekonomiska tillväxt, som uppstod i England och Nederländerna under 1600-talet.

Kapitalägaren kunde använda och föröka sitt kapital genom att investera i företag, men han kunde också spekulera genom att köpa varor när priset var lågt och sedan sälja tills priserna stigit. T.ex gjorde köpmännen i Amsterdam detta vid sina spannmålsaffärer. Kapitalet kunde också utlånas mot ränta. En viktig förklaring till den komersiella kapitalismen ligger just i den ökande skillnaden mellan priser och löner under 1500-talet som utgjorde en stimulans eftersom företagarnas vinster blev stora och bidrog till ny kapitalbildning (Rosén, s 21).

Från 1640-talet under borgerliga revolutionen i England hade industrimonopolet blivit ett hinder i den industriella utvecklingen. Parlamentet ändrade nu privilegierna och antalet monopol sjönk i antal och en ny typ av företag kom nu i forma av aktiebolag. Den industriella tillväxten ökades och fler kunde nu starta företag (Dobb, s 147).

Den merkantilistiska politiken fördes i Frankrike under 1660-talet då Colbert, finansminister, uppmuntrade industrin genom statsunderstöd, vilket ledde till en tillväxt bl.a inom klädes-industrin. Hans näringspolitik syftade till att underlätta för en ökad tillväxt inom landet och ett viktigt led i detta var också att underlätta kommunikationsväsendet. Nya vägar och kanaler anlades av staten och förutsättningen för den ekonomiska expansionen var hela tiden att Frankrike kunde hävda sig i den internationella handeln. Colbert bildade en rad handels- och kolonikompanier i detta syfte (Rosén, s 126). Det skapades ett arbetarproletariat här liksom det hade gjort i den italienska, flamländska och engelska textilindustrin (Rosén, s 63).

Merkantilismen ledde till att staten på alla områden stödde både den inhemska tillverkningen av exportprodukter och den internationella handeln som landets köpmän stod för. Redan existerande industriföretag, manufakturer eller fabriker, uppmuntrades med privilegier, bl.a i form av ensamrätt till bearbetning av en viss råvara och staten stimulerade också till nystartande av företag. De internationella handelshusen i sin tur fick ett än större statligt stöd, vilket blev av stor betydelse för den enskilda företagsamheten (Rosén, s 24). Handelskapitalismen och finanskapitalismen kräver, en klass av industrikapitalister för att den kapitalistiska produktionen skall utvecklas (Dobb, s 135). Den nedgång i handelsmonopolen och de ökade kapitalinvesteringar som skedde över tiden var viktiga för utvecklingen mot mer handel. Samtidigt utökades kreditsystemet och privilegiebrev från statsmakterna, vilket gav möjligheter till utvecklingen mot industrimonopolen. Dessa som blev allt viktigare inslag i den merkantila statens ekonomiska politik.

I slutet av 1600-talet i England var det de dominerande godsägarna med kapitalistiska arrendatorer som anställde lönearbetare. Det var den modell som möjliggjorde omvandlingen av den engelska jordbruksproduktionen och den framgångsrika ekonomiska utvecklingen. Arrendatorerna garanterades en skälig andel av de ökade inkomsterna när de ökade sina kapitalinvesteringar (Huberman, s 54). En sådan utveckling gynnade industriproduktionen och hemmamarknaden växte, vilket blev en grund för den fortsatta ekonomiska tillväxten. Just en ökad jordbruksproduktion med ökad avkastning var alltså det som förklarade den ökade handeln bl.a via hemmamarknadens expansion. En ökad köpkraftsmarginal var nyckeln och den gavs av revolutionen inom jordbruket, som i sin tur gav industrialiseringens revolution (aa., s 56).

Kapitalismens utveckling under denna tid följde två linjer: dels fanns det en lokalhandel där stadens hantverkare tillverkade och sålde varor i det lokala området, dels fanns en fjärrhandel där avsättningen skedde på andra platsen än där produktionen skedde. För den första typen av handel krävdes inget kapital men för fjärrhandeln krävdes kapital för inköp av råvaror och avlöning av arbetskraft osv.. Det var här kapitalisten med sin kapitalackumulation kom in i bilden (Rosén, ss 19). Köpmannaklasens bildande öppnade möjligheter för handelsför-bindelser med städer i den nämaste omgivningen. Kommunikationsmedlen var här viktiga, liksom säkerheten på landsbygden, samt det behov som uppkom på olika produkter (Marx, s 173).

Just tanken på en positiv handelsbalans drev på utvecklingen att varje stat skaffade sig en egen handelsflotta, för att slippa betala dyra transportkostnader till fartygsägare. Den internationella sjöfarten dominerades av holländarna under 1600-talets början, de hade dubbelt så stort handelstonnage som samtliga andra europeiska staters tillsammans. England och Frankrike började därför en stor utbyggnad av sina handelsflotter under andra hälften av 1600-talet. I England infördes navigationsakten år 1651. Denna innebar att man förbjöd införsel av varor på andra fartyg än engelska eller det lands fartyg varifrån varorna kom. Denna förordning kom att bli vanlig även i andra europeiska länder, allt för att gynna det egna landets handel och därmed uppnå en positiv handelsbalans. Handelskompanier skapades i flera länder för att kunna bedriva fjärrhandel i Asien och Amerika. Flera köpmän tillsköt kapital gemensamt vilket finansierade de långa och kostbara resorna (Historiens huvud-

linjer 1, s 193). Samtidigt var den världsomspännande handeln som siden- och bomullstyger från Indien, te och porslin från Kina och socker från Amerika, ännu på 1700-talet ganska liten i jämförelse med Europas eget interna varuutbyte (aa., ss 233-234).

Dobb lanserade 1946 tanken på att det är klassmotsättningar som är bestämmande för både feodalismen och kapitalismen, detta tillskillnad från den teori som betonar handelskapitalet som avgörande för kapitalismens utveckling. Dobb skriver om kapitalismen, som inte endast ett system för produktion för en marknad- ett system för varuproduktion, som Marx kallade det- utan också ett system under vilket arbetskraften 'själv hade blivit en vara' som köptes och såldes på marknaden precis som varje annat bytesobjekt (Dobb, s 14). Marknaden som organisationsform ses som en skapelse av köpmän och följdaktligen av kapitalister, inte av jordbrukare eller hantverkare. Varumarknaderna och kapitalmarknaderna är de platser, där marknadssystemet uppstod och utvecklades

Köpmannakapitalets tillväxt berodde inte i första hand på handelsvinsternas utveckling, menar Dobb, utan på i huvudsak två andra faktorer: den ena var de politiska fördelar eller plundring som vissa tillskansade sig under denna period av staten och den andra faktorn var den monopolistiska makt som nu utvecklades genom olika sammanslutningar, som t.ex Hansan. Detta gav impulsen till en ökad fjärrhandel vilket var en viktig grund för den ekonomiska utvecklingen (aa., s 78).

Det var främst furstarna som gynnades av det merkantilistiska systemet, detta var huvudsyftet med den ekonomiska politiken som fördes. Undersåtarnas välstånd påverkades ej nämnvärt av denna politik. Utan för att handelsbalansen inte skulle försämras fick konsumenterna ofta de sämre varorna som tillverkats inom landet, även om bättre varor fanns att köpa utomlands. Detta var en av anledningarna till den lilla egna industriproduktionen inom länderna, vidare var bristen på kapital och teknik andra orsaker till detta förhållande. Synen på den positiva handelsbalansens betydelse för ett land, att exporten skulle överstiga importen, fick också till följd att krigen om de fria marknaderna och kolonierna under slutet på 1600-talet och hela 1700-talet i mycket kom att styras av ekonomiska motiv (Historiens huvudlinjer 1, ss 194-195).

Dobb förlägger kapitalismen som dominerande produktionssätt sent i historiens utveckling. Han menar att kapitalismen som ett särskilt produktionssätt (kollektiv produktion i stor skala i fabriker), inte kan sökas i 1100-talets västeuropa, utan långt senare, först under senare hälften av 1500-talet och det tidiga 1600-talet. Alltså inte ens under inträdet av en handel i stor skala och uppkomsten av en köpmannaklass under merkantilismen, inte under en period som kallas "handelskapitalismen" eftersom denna ej funnits enl. Dobb. Allt enl. detta betraktelsesätt över historien, där själva kapitalistklassen är avgörande för det fundamentala inflytande i samhällets produktion som behövs (aa., ss 22-24). Dobb har rätt i att en köpmannaklass inte strävar efter att förändra det grundläggande produktionssättet utan istället vill bevara det inom ramen för sitt eget ökade inflytande ekonomiskt, socialt och politiskt, men att han förlägger kapitalismen till förlagssystemets intåg innebär att han inte tar med de inslag som vunnit stort insteg i produktionen redan från handelskapitalismens inträde under 11-1200-talen. Det är viktigt att se denna långsamma förändring. Dobb har dock rätt i att ett dominerande inflytande på den sociala och ekonomiska utvecklingen av en kapitalistklass förbunden med ett kapitalistiskt produktionssätt inte uppträdde förrän under 1500-talets slut.

Andra marxistiska forskare har en liknande syn: Sweezy och Wallerstein menar att övergången från feodalism till kapitalism kom under århundradena före 1600-talet i de ekonomiskt mest avancerade områdena och det var städerna som stod för framryckningen. Där fanns handelscentra och manufakturerna. Enligt andra marxister som Dobb och Anderson sker övergången senare eller inte före 1700-talet i vart fall, och det är landsbygden och jordbruket som svarar för förändringarna (Johansson & Liedman, s 196). Sweezy och andra menar att det under handelskapitalismens skede, med framväxten av en varumarknad i större delen av världen, lades en grund för kapitalismens övertagande även av produktionen.

Vad skapade grogrunden till den ekonomiska tillväxten och kapitalkoncentrationen? Var det enskilda initiativ eller var det statens inblandning som satte fart på utvecklingen?

Liberalismen bygger på tanken på en "homo oeconomicus", dvs. en människa som är fullständigt kompetent att bedöma vad som ligger i hennes intresse, alltså vad som gynnar henne och överhuvud vad som är av värde för henne (Liedman (b), s 107). Detta skulle då i förlängningen, innebära att samhället gynnas av denna fria individualism eftersom alla medborgare i samhället gör det de är bäst på, för egen vinning i och för sig, men detta ger i slutändan ändå den maximala vinsten för alla individer i ett sådant samhälle och den bästa ekonomiska utvecklingen. Detta pga att varje producent strävar efter att göra den bästa produkten så att han får god avsättning för denna produkt.

Mot denna syn på den självreglerande marknaden eller den "osynliga handen", som Adam Smith kallar det, har kritik levererats bla. från marxistiskt håll. Kritiken mot den neo-institutionella skolans idéer gäller bl.a modellen över rationella beslut hos de enskilda individ-erna som en stark drivkraft för den ekonomiska utvecklingen. Kritiken går ut på att man ej som individ utifrån en enda norm eller regel, kan veta vad som är bäst för en själv i alla lägen, problemet blir än större om man ställs inför flera olika vla, man kan som individ ej ha full inofmration i alla lägen och välja "rätt" beslut. Denna teori kan alltså ej förklara institutionerna och deras uppkomst eller utveckling (Syll, ss 28-29).

Sambandet mellan makt och en stelnad struktur i samhället innebär också att en styrande klass i samhället inte kommer att vilja förändra institutioner så länge dessa gagnar ens egna intressen. Därav kommer ej de mest rationella institutionerna att formas i samhället och ej ekonomin att effektiviseras. Det kan t.o.m vara så att mer effektiva institutioner hindras i sin utveckling då det missgynnar den styrande klassens intressen. Det handlar mer om kontroll än om effektivitet, detta missar neoklassiska ekonomer och likaledes de som förespråkar en institutionell teori i sin analys (aa., s 30).

North menar att det är äganderätten och kontraktsöverenskommelser som utvecklar och stabiliserar ekonomins kontinuitet. Initiativen tillmätts stor betydelse för ekonomins utveckling. Det han missar, menar Syll, är dock hur makt, konflikter eller exploatering påverkar institutionell förändring eller utveckling (aa, ss 32-33). Norths modell för uppkomsten av kapitalismen menar att de institutionella ramarna ger den ekonomiska utvecklingens riktning. Lagar och äganderätt är exempel på detta som faktorer vilka främjar ekonomin genom politiska beslut. I England t.ex uppkom under 1660-1680 en finansiell revolution före den industriella revolutionen. Detta innebar att äganderätten tryggades, vilket innebar en vidgad kapitalmarknad samt ökad handel och industri. Informella regler (normer, tradition, kultur m.m..) ger enligt North en utveckling av politiska system, vilket ger effektiva ekonomiska system. Sambandet mellan politik och ekonomi ses här som viktigt. Staten blir viktig för handelsrättens, äganderättens och kapitalmarknadens utveckling. Staten agerar ej alltid rätt menar North: i fallet en central byråkrati, t.ex i Spanien eller i latinamerikanska länder innebär statens engagemang istället ekonomisk nedgång. Politisk stablilitet, institutioner, decentralisering, äganderätt som i USA och England däremot, innebär ekonomisk tillväxt. Spårbundenhet eller olika utvecklingsmönster kan ses här menar North. Institutioner minskar transaktionskostnaderna och med teknik ger detta en ekonomisk utveckling enligt Norths "stadieteori": handelsutvidgning som leder till marknadsutvidgning, vilket ger ökad arbetsdelning, som ger befolkningsökning och sist institutionell utveckling.

Vad låg bakom tanken på äganderättens betydelse för tillväxten? Fysiokraterna var den första nationalekonomiska skolan och de förspråkade "laissez-faire" eller frihandel, privat äganderätt samt frihet inom hela samhällsekonomin (Huberman, s 129). Den menade att grunden till all rikedom och allt välstånd fanns i jorden. Denna skola bildades i Frankrike i mitten på 1700-talet. Den ekonomiska liberalismen följde efter denna läran och dess upphovsman Adam Smith förespråkade frihandel och ökad arbetsdelning som medel att öka produktiviteten inom landet. Frihandel innnebar en större marknad som i sin tur ökade arbetsdelningen och produktiviteten. Detta skulle i slutändan öka nationens rikedomar (aa., ss 131-133). Den franska revolutionen innebar allt detta och etablerandet av det moderna borgerliga samhället (aa., s 142). Adam Smith såg emellertid också vad den privata äganderätten innebar för människorna: han skrev i boken "An inquiry into the Wealth of Nations", år 1776 bl.a: "I den grad som statsmakten instiftas för att skydda äganderätten, försvarar den i själva verket de rika mot de fattiga och skyddar dem som har egendom mot dem som inte har någon" (aa., s 170). Under 1700-talet med dess industriella revolution uppkom ekonomiska teorier som idag kallas "klassisk nationalekonomi", där bl.a Smith var en av förespråkarna. Enligt denna syn skulle staten ej kontrollera arbetstider eller löner och dylikt, utan istället endast koncentrera sig på att upprätthålla ordningen, dvs. skydda den privata äganderätten. Enligt denna teori var konkurrens bästa medlet för en utveckling av ekonomin, detta skulle pressa priserna, medan monopol sågs som osunt (aa., ss 175-176). Resultatet blev att fabriksägare och kapitalägare gynnades medan arbetarklassens krav på höjda löner ekade ohörda (aa., ff 183.)

I motsats till äganderättens betydelse för tillväxten kan alltså ställas den marxistiska teorins förklaring: den ursprungliga ackumulationen. Dvs. den process som skapade grunden för industrikapitalismen, ur den koncentration av rikedomar som kapitalisklassen tillskansade sig, främst genom handelns utvidgning (Huberman, s 12). Den syn som institutionella skolan och neoklassikerna och nyliberalerna har på individen (metodologisk individualism), som den som driver fram de institutionella förändringarna, tar ej med det faktumet att institutioner kräver och består av mer komplexa sociala samband än enkla rationella beslut på individnivå. Någon komplett information eller profitmaximering finns inte i verkligheten (Syll, ss 27-28).

Grunden i kapitalismen är själva kapitalförhållandet skrev Marx: mellan kapitalisten och lönearbetaren. Att kapitalet har ackumulerats på privata händer ser Marx som en av de faktorer som kan förklara kapitalismens uppkomst. Den första faktorn innebar att handeln utvidgades, att man upptäckte nya kontinenter och att monopoliseringen av produktions-medlen från 1400-talet och framåt accelererade. Den andra faktorn är uppkomsten av en lönearbetarklass (Andersen & Kaspersen, s 37).

Litteratur:

Andersen & Kaspersen (red.), Klassisk och modern samhällsteori, 1999

Brenner, Klasstrider och ekonomisk utveckling under feodalismen, 1979

Dobb, Studier i kapitalismens utveckling, 1981

Historiens huvudlinjer 1, 1975

Huberman, Människans rikedomar, 1978

Idé och samhälle, 1967 / (red. Gerholm & Magnusson)

Johansson & Liedman, Positivism och marxism, 1981

Lepage, Imorgon kapitalism, 1978

Liedman, Sven-Eric, Mellan det triviala och det outsägliga, 1998

Lis & Soly, Fattigdom och kapitalism- i det förindustriella Europa, 1981

Marx, K, Den tyska ideologin // Människans frigörelse: ett urval ur Karl Marx skrifter av Sven-Eric Liedman, 1995, ss 135-198

North, D, Institutionerna, tillväxten och välståndet, 1993

Rosén, 1500- och 1600-talens historia, 1972

Syll, Pålsson, Notes on Neoinstitutional Economics // Scandinavian Economic History Review, vol XL, 1992:2, ss 21-33