Hur omvandlas en fattig jordbruksekonomi till ett modernt industriland

Hur omvandlades en fattig jordbruksekonomi till ett modernt industriland?

Industrialiseringen och urbaniseringen innebär modernisering. Hur har en fattig jordbruksekonomi kunnat omvandlas till en industrialiserad modern stat? Hur har avkastningen från jordbruket kunnat räcka till för att försörja en befolkning inom industrin och människor bosatta i städerna?

Det som krävs är ekonomisk tillväxt eller inkomstökning per person (per capita), samt ekonomisk utveckling i ett samhälle, från jordbruksproduktion till ökad industri-produktion.

Förvandlingen till industrisamhället hade både en teknisk och en social sida. Produktiviteten ökade, dvs. produktionen per person och arbetsfördelningen likaså. Den ekonomiska organisationen i samhället förändrades.

Det finns i huvudsak två teorier som förklarar den ekonomiska tillväxten (och därmed kapitalismens allt större dominans under denna historiska period):

Den liberala teroin som ser ökandet av vinsterna, överskottet som centralt, att handeln genererar vinster som sparas och sedan investeras och leder till mer vinster osv.. Denna syn har bl.a Hicks, som skriver att de ökade vinsterna inom handeln, i förening med en ökning av de fasta kapitalvarorna gav upphov till den ekonomiska förändringen (aa., s 146).
Den marxistiska teorin som ser produktionen och uppkomsten av borgarklassen som det viktiga: att produktivkrafterna utvecklats, vilket gör att arbetarklassen formeras och kapitalismen som system etableras (Metodövningar i historia 1).

Den första teorin implicerar ett fritt varuutbyte mellan två parter vilka båda får fördelar av bytet. Komperativa fördelar mellan olika länder/personer osv.. ger upphov till allas vinst enligt denna syn. Handeln blir motorn i denna tillväxtmodell. Centrum för denna tillväxt blir handelscentra som historien givit exempel på, t.ex Genua på 1200-talet, Venedig på 1300-talet, Antwerpen på 1400-talet, Amsterdam på 1600-talet, London på 1700-talet, New York idag.. Det ger en individualistisk syn, där individens rättigheter blir viktiga. Liksom i den institutionalistiska skolan som bl.a ekonom-historikern North förespråkar, eller som i historikerna Braudels (företrädare för den franska sk. Annales-skolan) betoning på handelns och institutionernas roll för kapitalismens utveckling. Braudel har liksom flera företrädare för Annales-skolan studerat de inre sambanden mellan enskilda samhällsnivåer och ej de strukturella förändringar som sker mellan olika produktionsstadier i historien. Han tycks dock uppfatta externt betingade konjunkturväxlingar (t.ex införsel av ädelmetaller i varierande omfattning) och de nya merkantilistiska institutionerna bl.a genom ökad fjärrhandel, som de viktigaste drivkrafterna för övergången från feodalismen till kapitalismen (Brenner, s 4).

Samma förklaring finns i Webers teori som betonar den privata äganderätten, fri arbetsmarknad, fri handel med vissa lagar som gynnar denna handel osv.. Alla faktorer som anses ge upphov till kapitalismens uppkomst och till ekonomisk tillväxt. Det Weber tillför är den kristna etiken, vilken förespråkar arbetsmoral (det lutherska arvet) och sparsamhet (kalvinismen). Protestantismens roll för kapitalismens uppkomst under 15-1600-talen har varit en debatt alltsedan Webers tes att etiken inom denna del av religionen befrämjade den ekonomiska utvecklingen. Det är sant att den nya tidens anda under 1600-talet i Europa verkade inspirerande på den ekonomiska utvecklingen, speciellt den nya definitionen på ränta. Att det ansågs mer acceptabelt nu att låna ut pengar mot ränta för att investera i produktiva företag (Idé och samhälle, s 177). Den institutionella teorin följer ur den liberala teorin: regler, lagar och statlig kontroll garanterar marknadens tillväxt om dessa institutioner främjar handeln och det fria varuutbytet.

Det som krävs är en förutsättning för ökad handel och den kan vi finna i de tendenser som feodalsamhällets upplösning innebar. Det fanns incitament för att öka handeln i och med den ökande förlagsverksamhet som uppträdde i Västeuropa, samtidigt som ett borgerskap fann det lägligt att frigöra sig allt mer från de feodalherrar eller länsherrar som tidigare styrt allt i samhället, dvs. både produktivkrafter och produktionsförhållanden samverkade för att handeln utbredning och tilltagande skulle bli möjligt. Det innebär samtidigt att institutioner blir viktiga för samhällenas förändring precis som institutionalismen säger, men det sker efter det att nya produktionsförhållanden och produktivkrafter skapats, inte före. Det måste ges förutsättningar för att dessa nya institutioner skall uppkomma först, därefter kan institutioner skapas som bevarar det nya produktionssättet så långt det går. I och med formandet av finansmarknad, allmänna lagar, privat äganderätt, arbetsmarknadsregleringar, lönearbetets reglering osv.., så kan kapitalismen som produktionssätt stärkas och bevaras över tiden.

Den andra teorin, som förklaring till ekonomiska tillväxten, innebär att produktionsförhållandena ger förutsättningarna, tillsammans med utvecklingen av produktivkrafterna, för ett nytt produktionssätt. Eller om man vill, det ges förutsättningar för kapitalackumulation genom de nya klassbildningar som sker efter feodalismens nedgång. Utan dessa nya klasser i samhället skulle aldrig handeln utvecklats, eller kapitalackumulationen överhuvudtaget. Det är alltså inte en spontan handel som uppkommer, som den liberala teorin utsäger, utan istället bestämmande grundförutsättningar i samhället, dvs. nya produktionsförhållanden, som möjliggör denna ökade handel. Det finns ingen automatik i ökad handel, utan bakomliggande förklaringar helt enkelt.

Den marxistiska teorin menar att vinsterna från produktionen används som kapital till nya produktionsmedel: maskiner, byggnader osv.. Överskottet som produceras kontrolleras av kapitalägarna och detta ger upphov till klasskampen. Kontrollen över arbetet är den springande punkten i teorin: när kapitalägarna under manufakturskedet på 1700-talet runtom i Europa fick kontrollen över produktionsfaktorerna (arbetskraft, (real-) kapital och naturtillgångar samt teknik) blir samhället kapitalistiskt enligt denna definition,

Det kan sägas att när kontrollen över produktivkrafterna genomförts, av produktionsförhåll-andenas konstitution, är produktionsförhållandena redo att gripa sig an uppgiften med att styra utvecklingen mot en total kapitalism eller ett samhälle format av de idéer som kan sägas vägleda den kapitalistiska tanken i dess totalitära, genomgripande form.

De många olika förklaringarna som handelns ökning, ädelmetallinflöde, den protestantiska etiken, fallande reallöner som gav större vinster för kapitalägarna med åtföljande investeringar, minimal styrning från staten som gav ökad frihet för handel och indsutri osv..., alla dessa förklaringar ingår i en samlad förklaring av kapitalismens genombrott, men de kan inte sägas vara tillräckliga eller nödvändiga tagna var för sig. Det är just tanken i marxismen: att den ändrade samhällsstrukturen är avgörande för genombrottet (Brenner, s 5). Förklaringen att produktiviteten ökade under 16-1700-talen i Nederländerna och i England, vilket gav följdverkningar för den industriella revolutionen, är ingen förklaring till detta fenomen, enligt marxistisk teori, utan endast en beskrivning av den faktiska händelse-utvecklingen. Brenner och andra marxister betonar i stället ett studium av de sociala förhållandena (aa., s 7) eller av samhällsformen. Dobb skriver att om inte den ekonomiska miljön är gynnsam, innan den ekonomiska utvecklingen nått ett visst stadium, finns troligen varken den slags skicklighet eller medlen, materiella eller finansiella, för att göra projekten (de tekniska framstegen inberäknade) ekonomiskt möjliga. Industrins utvecklingsnivå satte en gräns för de uppfinningar som kunde göras samtidigt som den inspirerade till uppfinningarnas tankar (aa., ss 221-222)

Kapitalackumulationen skedde genom en omfördelning av äganderätten till borgarklassen, samtidigt som en koncentration av ägandet på ett färre antal genomdrevs. Ägandet ökade på grund av köp av egendomar men framförallt genom att köpa billig egendom och sedan sälja den dyrare efter en viss tidsperiod. När värdet stigit innebar detta en ökad vinst, eller egentligen att kapitalvärdet hade ökat under en viss tidsperiod (Dobb, ss 149-150). Detta sker under feodaltidens upplösning. Ändrade produktivkrafter, inklusive tekniska uppfinningar och incitament för marknadsutvidgning förklarar mycket av den ekonomiska utvecklingen under den industriella revolutionens tidevarv.

Feodalismen var, som vi sett, ett länsväsende som behärskade hela Europa, under stora delar av medeltiden. Det var ett hierakiskt lojalitetssystem med förpliktelser och ansvar. Överst satt kungen, sedan vasaller (länsherrar), undervasaller och underst bönderna och de livegna (ofria arbetare) på godsen och jordlotterna. Bönderna betalade skatter i natura, alltså i form av olika varor från sitt jordbruk, till sina länsherrar. North skriver att feodalismen med godssystemet innebar att folk fick beskydd som de behövde under oroliga tider. Samtidigt innebar det att säker tillgång på arbetskraft fanns att få för länsherrarna, speciellt under tider med liten befolkning som under medeltidens början. Arbetskraften ökade sedan genom befolknings-ökningen, och under 1200-talet var denna ökning en viktig orsak till marknadsekonomins uppsving. Befolkningsökningen under 1000-1200-talen i medeltidens Europa innebar att lönerna till arbetskraften sjönk, och till att mer odling av ny jord kunde ske. Dessa saker gjorde att en växande marknad för försäljning av jordbruksvaror uppstod.

Douglass North och Robert P. Thomas menar att de institutionella faktorerna förklarar Europas ekonomiska tillväxt. Dessa insitutionella faktorer kan man se redan från 1300-talet och framåt. Det var saker som förbättrade kommunikationer, infrastruktur (vägar), kreditväsen (växlar, checkar), jordbrukspolitiken och fackföreningar (gillen, skrån) som spelade en stor roll för den ekonomiska tillväxten.

Effektiv ekonomisk organisation är enligt författarna orsaken till den ekonomiska tillväxten. Äganderätten var viktig: individernas ekonomiska incitament att investera ökades av att de ägde sin jord själva eller sin egen verkstad.

Att godssystemet med ofria arbetare slutligen försvann menar North berodde på att marknadsekonomin ökade. Att handeln ökade samtidigt som äganderätten stärktes till jorden. North har skrivit om den effektiva organisationen som avgörande för att ge individen ekonomisk motivation, där människorna strävar efter att öka sin egen vinst i sitt jordbruk eller i sin verkstad Detta ledde också till en total ekonomisk tillväxt i ett land eller i ett område. North menar också att en stark stat var en drivkraft för marknadesekonomins utveckling. Staten var viktig för att minska den osäkerhet eller kostnad det innebar att transportera t.ex gods i oroliga trakter eller med långsam flodtransport. Allt detta som var en verklighet för köpmannen under medeltiden, innan utbyggd infratruktur (vägar, kanaler osv..) hade byggts.

North menar alltså att regler, lagar och statlig kontroll garanterar marknadens tillväxt, om olika institutioner följer den liberala teorin och främjar handeln och det fria varuutbytet. Institutioner och politiska system under 1660-1680-talen främjade den ekonomiska utvecklingens riktning. Lagar som äganderätten främjade ekonomin genom politiska beslut. I England uppkom en "finansiell revolution" före den "industriella revolutionen". Äganderätten tryggades under denna period, vilket ledde till en vidgad kapitalmarknad samt en ökad handel och industriell verksamhet. Staten blev viktig för handelsrättens, äganderättens och kapital-marknadens utveckling. Politisk stabilitet, institutioner, decentralisering och äganderätt i ett land, innebar ekonomisk tillväxt. Effektiva insitutioner minskade kostnaderna för att köpa och sälja varor på en marknad och tillsammans med teknik gav detta en ekonomisk utveckling enligt Norths "stadieteori": handelsutvidgning ledde till en marknadsutvidgning, vilket gav ökad arbetsdelning (en effektivare produktion av varor och tjänster), som ledde till befolkningsökning och institutionell utveckling mot ett kapitalistiskt system.

Pålsson Syll har en annan syn och menar att den ekonomiska tillväxten tvärtom kom före institutionernas utveckling i samhället, under medeltiden. Syll menar att faktorer som marknadsutvidgning, befolkningsökning, tekniska framsteg, innovationer m.m., gav upphov till kapitalismens utbredning i första skedet. Faktorer som sedan gav upphov till institutionella förändringar vilka North pekar på, som utökad äganderätt, handelns och marknadsekonomins utvidgning.För Syll är de materiella förutsättningarna avgörande för den ekonomiska tillväxten och kapitalismens inträde på scenen, medan det för North blir de politiska faktorerna som blir avgörande. Syll menar att de ökade vinsterna (den sk. kapitalackumulationen) var orsaken till kapitalismens uppkomst, inte effektivare institutioner.

Den samlade syntesen av båda dessa synsätt där både institutioner och kapitalackumulation tas med, kan sägas vara den vanliga förklaringen till den ekonomiska tillväxtens förändringar över tiden: under medeltiden (det feodala samhället) gick all skatt och ränta som bönderna betalade till feodalherren eller kungen till lyxkonsumtion i stort sett. Detta förändrades under senmedeltiden, på 1200-1300-talen, och ett sparande uppstod ur de ökande vinsterna från jordbruket och den ökade handeln. Vilket i sin tur gav ökade investeringar i jordbruk och i byggande av fler fartyg och maskiner. 1500-1600-talens handelskapitalism skapade ökade rikedomar från kolonier till de europeiska länderna och idéer om samlande av pengar på hög (bullionism), samt idén att den positiva handelsbalansen var viktig för en nations rikedom, ökade på denna utveckling.

Det var en långsam process som efter flera århundraden ledde till den moderna industristaten först i västvärlden (Europa och USA), för att sedan spridas till allt fler länder under 1800-1900-talen.

För att ekonomisk tillväxt skall bli möjlig krävs ekonomisk utveckling. Ekonomisk utveckling kan sägas vara sektorsförskjutning. När man talar om modern tid, dvs. när industrin börjar dominera över jordbruket som den mest betydelsefulla faktorn i samhället, kan detta ses som en sektorsförskjutning från jordbruket till industrin i mitten på 1700-talet i västvärlden.

Det kan även kallas ekonomisk sturkturförändring eller omfördelning av sysselsättning och produktion mellan olika produktionssektorer (Andersson-Skog & Krantz, s 65).

Det finns olika förklaringstyper eller teorier kring denna sektorsförskjutning, t.ex:

Strukturella förändringar, t.ex en övergång från ångan till elkraft under 1920-talet (Ekonomisk historia, s 89)
Ekonomisk tillväxt där BNP (P) kan beskrivas enligt formeln: P=f(K,L,N,T,r), dvs. kapital, labour (arbetskraft), naturtillgångar, teknisk förändring samt residual (en sorts restpost).

3. Demografiska strukturers påverkan: arbetskraftsutbudets förändringar

Alla dessa faktorer var för sig eller sammantaget kan sägas vara viktiga för att åstadkomma ekonomisk tillväxt. T.ex kan förändringar i arbetskraftens organisation (punkt 2 ovan) ge bättre förutsättningar för en ökad produktivitet, vilket då leder till högre ekonomisk tillväxt osv..

Under 1700-talet skedde inträffade en förändring i den ekonomiska tillväxttaktens ökning, det var då marknadssystemet och kapitalismen kan sägas ha etablerats som dominerande produktionssystem i västvärlden. Vad gav ekonomisk tillväxt i Västeuropa under 1700-talet, under den "industriella revolutionen"? Denna fråga ställs ofta av ekonom-historiker och de brukar framhålla flera olika faktorer, men mer sällan bara en avgörande faktor, eftersom ekonomisk tillväxt är ett mycket komplicerat skeende.

Geologiska faktorer: jordmån och naturtillgångar. Som t.ex England innehade, och vilket kan förklara varför detta land inledde den industriella revolutionen på 1770-talet.
Politiska förklaringar: merkantilismen eller handelskapitalismen som under 1300-talet innebar att staten expanderade och att handelsuppsvinget, med utökade marknader, tog fart i Europa.
Ekonomiska faktorer: kolonialismen som under 15-1800-talen gav en helt ny ekonomi för flera europeiska länder, med ökade inkomster och rikedomar.
Religiösa faktorer: protestantismen, den kristna etikens betydelse, med dess tankar på arbetsmoralen och sparsamheten. Den nya synen på att rikedom var något bra, vilken började dyka upp på 1600-talet.
Juridiska förklaringar: den privata äganderätten och andra institutionella faktorer anses ha spelat en avgörande roll för den ekonomiska tillväxten.
Sociala strukturer: klasser som bildades under industrialiseringen, med fria lönearbetare, ses som viktiga för att förklara att den ekonomiska tillväxten ökade. Kapitalisterna eller ägarna av fabrikerna använde lönearbetarna i produktionen.
Tekniska faktorer: uppfinningar, som den klassiska "Spinning Jenny", textilmaskinen som ökade produktionen mycket av textilier och tyger i England och ångmaskinen år 1776, ses som viktiga.

Det är troligen så att det finns flera förklaringar till övergången till industri och kapitalism som Bladh skriver: ideologiska (reformationen, frihandel osv..), tekniska (ökad produktivitet m.m..), sociala (klasskampen), institutionella (egendomsrätten), naturliga (geografin, befolkningen osv..). Samtidigt är det så att ingen ekonom-historiker torde förneka att det förekommit ett växelspel mellan olika faktorer, även om någon faktor ofta sätts främst som primär. Ingen skulle t.ex förneka att moderniseringen inbegriper tekniska förändringar och framsteg, vad som sedan tvingat fram den nya tekniken kan då hos olika författare ansetts bero på olika orsaker (Bladh, ss 14-15).

Förenklat kan man säga att det finns två huvudteorier som förklarar den ekonomiska tillväxten:

Den liberala teorin som ser de allt större vinsterna som viktigast. Att handeln genererar vinster vilka sparas och sedan investeras och leder till mer vinster osv..
Den marxistiska teorin som ser produktionen och uppkomsten av borgarklassen som det viktiga. Att produktivkrafterna (tekniken, verktygen m.m..) utvecklades, vilket ledde till bildandet av en arbetarklass och att kapitalismen som system etablerades.

Den första teorin visar på ett fritt varuutbyte mellan två eller flera parter, vilka alla får fördelar av bytet. Handeln blir motorn i denna tillväxtmodell. Man kan se exempel på detta i de handelscentra som historien givit exempel på: städer som Genua på 1200-talet, Venedig på 1300-talet, Antwerpen på 1400-talet, Amsterdam på 1600-talet, London på 1700-talet, New York på 18-1900-talen. Det är en individualitsisk syn, där individens rättigheter blir viktiga. Den privata äganderätten, fri arbetsmarknad och frihandel gynnar handelns utveckling. Alla dessa faktorer anses enligt den liberala synen ge upphov till kapitalismens uppkomst och till ekonomisk tillväxt.

Den marxistiska teorin menar att vinsterna från produktionen används som kapital till nya produktionsmedel, maskiner, byggnader osv.. Vinsten eller det sk. mervärdet ger upphov till de rikedomar som skapas och ökar över tiden. Överskottet som produceras kontrolleras av kapitalägarna och detta ger upphov till klasskampen. Kontrollen över arbetet är den viktiga punkten i denna teori. När kapitalägarna under fabrikernas framväxt på 1700-talet runtom i Europa fick kontroll över produktionsfaktorerna (arbetskraft, kapital och naturtillgångar) blev samhället kapitalistiskt.

Enligt denna syn var all historisk utveckling beroende av den materiella produktionen. Om avkastningen på kapitalet (kapitalackumulation) ökades, skulle också tillväxten öka.

En variant på denna förklaringsmodell till kapitalismens uppkomst av Wallerstein, utsäger att kapitalismen utvecklades genom en långsam process under 1250-talet fram till 1500-1600-talen i Europa bl.a genom:

lagen-rätten
expansionen (imperialismen) från centrum (de stora handelscentran i Västeuropa) till periferi (länder, mindre städer utanför detta centrum), vilket ökade världsekonomin

Wallenstein ser en internationell arbetsdelning där statsuppdelningen lägger grunden för den ekonomiska världsordningen, där de färdigproducerande länderna profiterar på de mer underutvecklade råvaruproducerande länderna i periferin. Klasstrukturer bestämmer ordningen och han ser även lönearbetet inom centrum som en form av utsugning (Brenner, ss 16-17).

Litteratur:

Andersson-Skog & Krantz (red.), Omvandlingens sekel, 2002

Bladh, Ekonomisk historia: Europa och Amerika 1500-1990, 1995

Brenner, Klasstrider och ekonomisk utveckling under feodalismen, 1979

Dobb, Studier i kapitalismens utveckling, 1981

Hicks, Den ekonomiska historiens teori, 1970

Idé och samhälle, 1967 / (red. Gerholm & Magnusson)

Metodövningar i historia 1: historisk teori, metod och källkritik,

North, D & Thomas, Godssystemets uppgång och fall: en teoretisk modell // Teori för Ekonomisk och social historia (red. Rolf Adamson), 1975

Syll, Pålsson, Notes on Neoinstitutional Economics // Scandinavian Economic History Review, vol XL, 1992:2, ss 21-33