Mormor, välfärden och jag

Så här berättade mormor för mig när jag var liten:

Mormors mormor hette Anna Wadman och hennes man Alfred. Han var korgmakare och dog 1936. De var mycket fattiga, kröp på golvet efter brödsmulor. Anna fick betalt i natura när hon sålde korgarna. Hon levde från 1870 till 1937. De fick barnen Reihnold, August som for till USA, Ohio när han var 18 år gammal. Klingborg, Ragnar, Ida, Esther och Selma. Selma Wadman var min gamlamormor.

På 1870-talet var Sverige i färd med att industrialiseras, det skedde stora investeringar i industri och järnvägar och landet förändrades radikalt.

Mormors farmor var Anna Bengtsson från Billeberga. Hon hade barnen Wilhelm som byggde hus, Ingeborg som bodde i Kävlinge. Viktoria som tog till Linköping och Gustav Bengtsson, min gamlamorfar.

Selma och Gustav fick flera barn: Karl född 1909 och gift med Helga, August född 1906 och flyttad till Ohio, gift med Hertha. Rikard som blev 1 år gammal och dog i lunginflammation. Gunnar föddes 1911, Ture 1917, Greta 1922, Inga 1924, Asta 1927, Gullan 1930 och Ruth 1914. Ruth var min mormor.

Ruths födelseplats var Skytts Vemmerlöv, hennes far jobbade fyra år på bryggeriet. Sedan flyttade man till Trelleborg på Nygatan. Selma ordnade åter jobb i Skytts Vemmerlöv. Hon bestämde detta, ty hon tyckte supandet på bygget i stan var fördärvligt. Marsvinsholm blev nästa anhalt, där Selma och Gustav jobbade som lantarbetare. I Gärslövs skola gick mormor de första klasserna. Hon blev konfirmerad i Allarp. Vid Barsebäck stannade familjen till 1924 då lantarbetarstrejken tvingade dem att återflytta. De bodde vid ett gods sedan, Charlottenlund vid Ystad. Hela klassen stod och tog farväl: "glöm inte och skriv till Axel", skrek flickorna när mormor åkte till Charlottenlund. Hon blev generad: "det var ett gott stycke väg att gå, en lång allé. Det började åska, blixtra, de kröp in i ett plåtskjul, regnet paddrade på väggarna".

De inhystes i ett gammalt mejeri med små fönster. Bönderna utnyttjade föräldrarnas fruktan att bli avhysta: på somrarna fick mormor lassa sten i skumpakörror och gallra rabbor (kålrötter), luka. Barnen var en del av "bedfolket". Far fick pengarna sa mormor till mig. Vid Charlottenlund fanns bara strejkbrytare och Ruths far ville ej jobba där. Mormor bodde vid Orretorp vid 10 års ålder och gick till Örsjö skola i mörkret, varje morgon förbi Krageholmssjön och skogen.

Vid 14 års ålder sändes Ruth till Börringe, långt från hemmet i Allarp, hon visste inget förrän bonden kom och hämtade henne. Lönen var ungefär 20 kronor per månad, med varannan söndag fri. När Ruth var 16 år kom hon till Rempegården, där hon tjänade som piga. Lönen var 30 kronor per månad, 10 kronor hölls inne för att hon ej skulle kunna komma därifrån: "man liddes hem", sa mormor till mig.

Signestorp var sista platsen familjen var på innan man flyttade för gott till Selmas mors hus och Ruths far började jobba på glasbruket. Han stannade där till pensionen. Ruth gifte sig med Ernst Nilsson. De fick Sven, Elsie som dog 4 år gammal och Wiola, min mor. Ernst farfar var Jöns Nilsson i Blentarp, fadern var Nils Jönsson i Blentarp, modern var Fredrika Jönsson från Småland.

På Lindholmen kom mormor som gift, hela sommaren mjölkade hon 18-19 kor varje dag: Ett helt tunnland bedor drogs upp för 35 kronor: "samma slit alltid", sa mormor. Mormor dog 1992, 77 år gammal, men hon finns kvar ändå.